Det är väldigt vad rabatter kan växa igen på två år. På vissa ställen kan man knappt se att de funnits där. Idag har jag roat mig med att försöka känna igen vad för buskar och småträd jag har i trädgården. Jag kom nog på de flesta, men en går jag helt bet på. Det kan ju vara så att det inte är jag som planterat det där, utan naturen själv. Men jag kan för mitt liv inte komma på vad det kan vara. Jag vet att jag någon gång planterade något där, men att det dog. Jag trodde det i alla fall. Vem vet, det kanske överlevde? Dessutom hittade jag fyra små självsådda granar. Min tomt är ju väldigt öppen, så jag tror nog att jag behåller dem och sätter dem som kommande vindskydd. En buskpion har jag också planterat om. Buskpioner, till skillnad mot de vanliga örtartade, är bäst att plantera om nu på våren. Det är nämligen nu som de utvecklar sina rötter, medans de örtartade gör det på hösten. Fast skall jag vara ärlig har jag aldrig märkt att det gått dåligt för något av dem om man gör tvärt om. Den jag bytte plats på idag är gul och doftar riktigt gott. Min Ginkgo, som jag planterade för fyra år sedan , har för en gångs skull inte frusit ned, så i år kanske den blir högre än tjugo centimeter. Den vill egentligen inte leva på ett så pass kallt ställe som min trädgård är, men kämpar på tappert ändå. Dessutom har jag faktiskt klippt gräsmattan, en del av den i alla fall, för första gången i år. Jag har en ”knuffa lätt” som jag kallar de motorlösa. Så länge det är torrt och kort gräs fungerar den utmärkt. Men lite blött eller långt gräs, så skiter det sig. Så nu när solen sken passade jag på att klippa bort en del av det torra fjolårsgräset, för det blev inte gjort i fjol. Hoppas att det fina vädret håller sig än ett par dagar, man kan inte få för mycket sol efter vintern.