Det verkar som om jag hade rätt häromdagen, det går mot vår! Nu har dygnstemperaturen hållit sig över nollan i flera dagar. Visst händer det att det kommer snö ibland, men den smälter snabbt bort. Själv roar jag mig med att så fröer och ta sticklingar. Av de femtio fuchsiasticklingarna jag tog för ett tag sedan, finns nu inte så många kvar. En glad hundsvans kan ställa till med mycket oreda kan jag säga. Men det gör inget, det var för många sticklingar ändå. Jag sådde lite silversalviafröer som nog legat här i minst sju år och nu börjar de gro. Dessutom har jag sått potatis. Så potatis, nu skrev han väl fel tänker nog någon nu. Nejdå, jag har sått potatis. På vissa sorters potatis bildas det frukter som ser ut som små gröna tomater. I dem finns det små potatisfröer som går alldeles utmärkt att så. Eftersom det är fröer så innehåller fröerna ett virrvarr av anlag från tidigare sorter från förr i tiden. Därför vet man aldrig vad det blir för något. Det kan bli underliga blå, röda eller gula potatis, jag har även hört om en som fick fram en stor svart. De kan vara hur goda som helst, men också smaka skit. Men för det mesta blir det en potatis som är som de allra flesta man köper. Huvudsaken är att de alla blir ätliga, det finns alltså ingen risk att man blir sjuk eller dör om man äter dem. En sak måste man tänka på. Om någon av plantorna blir en toppenpotatis får man inte ge bort eller sälja potatisen som utsäde! Det kan vara så att de är extra känsliga för till exempel potatiskräfta och det vill man inte utsätta någon för. Får man in det i sitt potatisland, kan man inte odla potatisar där på många, många år. Men nu till hösten, om ni får några frukter, varför inte spara några fröer och testa själva nästa år?