Jag säger då bara det, fåglarna av idag är bortskämda! När jag var liten blev de glada för lite brödbitar och någon ostkant. Om man dessutom satte ut en kärve blev de helt extatiska av lycka. Numera duger inte ens en påse med vildfågelblandnig. På sin höjd kommer det några Gråsparvar och Pilfinkar. De andra sitter mest och sprätter ut fröerna på marken och letar efter solrosfrön. Nä, om de inte bara får solrosfröer kan det lika gärna kvitta, då finns det så många mer platser att hitta dem på. Men eftersom jag nu är så svag för Talgoxar och blåmesar har jag kapitulerat. De får sina solrosfrön som de så hett eftertraktar. Fast för sparvarnas skull finns det även lite andra fröer också. Gråsparven håller på arr försvinna på grund av att det knappt blir någon spillsäd när de skördar och jag måste erkänna att jag är väldigt svag även för dem. Visste ni att Gråsparvar är släktingar till vävarfåglarna? De kan, om de inte hittar en bättre plats, faktiskt väva ihop frihängande bon i träden. Men gladast är de ju för att bo under tegelpannorna. Jag har ett par som varje år häckar under mina takpannor alldeles intill där jag har sängen. Ungarna för ett redigt liv , som hörs tydligt in till mig, när de får mat.

Att övervintra en Fuchsia (bloddroppe) varmt och med bladen kvar, är som att önska sig problem. De får nästan automatiskt ohyra då. Men likväl gjorde jag det med en av mina. Jag har stammat upp den, så den är närmare metern hög. Jag kunde inte med att klippa ned den innan jul, eftersom den blommade så vackert. Naturligtvis fick den ohyra till sist, men med lite olika preparat och att den ställdes lite kyligare, så lyckades jag få den ohyrefri igen. Nu står den i min källare och har fullt med knoppar. Hade borde jag skrivit, för idag beskar jag den. Jag sparade femtio sticklingar och då tog jag bara de allra bästa och de är nu satta i jord. Vad jag nu skall med ytterligare femtio fuchsior. Det börjar ju redan bli ont om plats här hemma. Dessutom är de ju av samma sort (Paula- Jean tror jag den heter), det hade väl varit en annan sak om det varit femtio olika sorter. Dessutom har jag tagit lite sticklingar av vildpelargonen P. inquinans eller smutspelargon som den heter på svenska. Det är en alldeles utmärkt pelargon att ha ute på sommaren. Många röda blommor får den hela sommaren. Den ser egentligen ut som en ”vanlig” pelargon, men med ludna blad. Enda nackdelen är att den blir ganska stor och det är inget som går hem i hemmen numera. Idag skall det vara smått och kompakt, till och med i rabatterna. Ja ja, jag kommer att få en vacker trädgård i sommar i alla fall :-)