Nordanvinden friskar i till och från, men för det mesta håller den sig hyfsat lugn. Till det kommer ett svagt snöfall. Snön verkar inte lägga sig någonstans, för det är inte vitare ute nu, än det var i morse. Snön verkar bara studsa vidare på sin färd söderut. Om man bortser från alla nackdelar med att inte ha ett arbete, så försöker jag njuta så gott det går med att ta promenader med hundarna. Då kan jag se vad som hänt i skogen efter stormen Pär. Till min stora sorg har de tre stora oxlarna (gott och väl 15 meter höga) rasat. De måste varit väldigt gamla, men till slut gjorde de olika svamparna sitt. Trät är mer eller mindre poröst inuti stammarna. Nu hann de gott och väl se till att oxeln inte skulle försvinna från skogen. Faktum är att det är den trädsort det kommer mest av efter stormen Gudrun. Men än är de ack så små och tunna. Bäcken som leder till Hornborgarsjön är fylld till bredden, så nu kan man inte se var alla ormbunkar finns. Det har ju varit ganska torrt i markerna här de senaste åren, så de har hunnit etablera sig längs bäckstranden. Dessutom har det etablerat sig ett nytt djur här i trakten de senaste åren, vildsvin. Antagligen kom vi dem ganska nära igår, eftersom Erna reste ragg mest hela tiden när vi gick längs bäcken. Pojkarna Orvar och Hector reagerade inte alls konstigt nog, utan de sprang mest omkring lyckliga och glada att äntligen få långa promenader här hemma.
Än har rådjuren hållit sig borta från trädgården. Vanligtvis äter de bara upp min Julros och de falläpplen som finns kvar. Jag får t.ex. alltid behålla mina tulpaner. Fast förra vintern var svår och då åt de det mesta. Min halvmeter höga Bok var klart stympad och mina kärnsådda äppleträn (från ett Granny Smith äpple) blev kraftigt beskärda. Faktum är att det verkar ha gjort en hel del nytta, det ena äppleträdet hade fört en tynande tillvaro ett bra tag. Tänkte att det inte var så konstigt, med tanke på att Granny Smith inte är speciellt härdigt efter svenska förhållanden. Men efter rådjurens tuggande växte det på rätt bra och har i år blivit en halvmeter högre. Dessutom har min Havtornsbuske verkligen börjat röra på sig. Om det är en han- eller honbuske vet jag inte, men om jag kan se det i år, kan jag ju köpa det motsatta fram tills nästa år. Bären skall visst vara delikata.