Som det smärtar när man faller på hal is. Eller rättare, det smärtar när man landar. Det känns som om svanskotan gått av efter en vurpa tidigt i morse. Men det är sådant som gör att man är mer alert nästa gång man går ut med hundarna :-)
Det blev tyvärr som jag fruktade med mitt snödroppsträd och min sommarbudleja som jag planterade i trädgården för ett tag sedan. Den natten när temperaturen snabbt föll från nollgradigt till -20, fick de köldskador. Inga större, men ändå. Det är nackdelen med att bo i min by och vara intresserad av växter. Det är snabba och kraftiga temperatursvängningar här. Det skall bero på att jag bor intill en stor mosse. Istället som för de som bor vi en stor sjö, som jämnar ut temperatursvängningarna, gör en stor mosse tvärt om. Det berättade en gammal trädgårdsamatör för mig. Innan växterna med åren vänjer sig, kan de skadas illa eller dö av de kraftiga svängningarna. Men har de bara klarat av de första fyra, fem åren går det bra sedan. Just nu håller jag på att flytta ned mina bladkaktusar i min kalla källare. De klarar av det bättre än de växter jag försöker få plats med istället. Det kan till och med få dem till en vårblomning istället för till hösten som det brukar vara med dem.
Jag har funderat på de som inte vill gå i pension, för då skulle de få långtråkigt på dagarna. Det har jag svårt att förstå, för jag tycker att de bara flyger iväg.