Eftersom jag numera inte kommer åt min dator på veckodagarna är det dags att sluta skriva här i Glashuset. Tack för att ni ville läsa, jag vet att det varit rätt många, även om ni inte kommenterat på bloggsidan utan mailat mig istället. Jag kanske dyker upp någon annan stans någon gång i framtiden, vem vet? Lev ett gott liv, det skall jag göra!
Christer.

23c° varmt och nästan vindstilla, kan man klaga då? Fast jag trodde jag förlorat alla mina uppstammade fuchsior i natt när jag vaknade. Inte kan jag minnas att de sagt att det skulle bli frost under nattens gång, men det blev det. Turligt nog klarade de sig alla ändå. Det är en väldig skillnad på hur långt växtligheten har kommit i Tråvad om man jämför med hur det är här hemma i byn. Jag grävde ju upp lite perenner för några veckor sedan och tog med hit hem och de har knappt växt något alls, medans de som står kvar i Tråvad har börjat bli riktigt stora. Ändå bor jag kanske bara två mil österut fågelvägen. Här har till exempel inte någon påsklilja slagit ut än, medans de blommar för fullt i Tråvad. I Tråvad blommar dessutom stjärnmagnolian för fullt nu. Något av det gulligaste jag vet är att få se nyfödda kalvar stulta omkring ute i hagarna, det gör jag just nu. Denna tiden på året är nog den bästa av alla!

Varma dagar och iskalla nätter är tufft för växterna. Som inatt till exempel. På dagen hade vi +8c°, men på natten gick det ned till -7c°. Mycket som tittat upp ur marken fryser då sönder. Att det inte är så väldigt varmt på dagarna gör egentligen inte så mycket, värmen kom lite väl tidigt det måste erkännas, men denna väldiga kyla på natten stör mig. Framförallt som jag skall börja cykla till jobbet så snart som möjligt. Jag kommer att bo i handelsträdgården på veckodagarna och hemma på helgerna. Trots att jag kommer att vara borta hemifrån så pass mycket, kommer jag ändå att vara hemma mer än jag varit de senaste två åren. Från Tråvad till mitt nya jobb är det bara 7km ungefär, så det går ganska lätt att cykla den biten. Ja inte de första gångerna, då kommer det att kännas som 7mil ungefär. Men ju närmare sommaren och värmen vi kommer, desto bättre kondis får jag och ju lättare blir det. Men i början! Aj, aj, aj!

Så var jag på väg till ett företag, som jag sökt jobb på, för att lämna mina betyg. De skulle ringa nu i början av denna veckan, men så tänkte jag förekomma dem och åka dit istället. Men jag lyckas med det omöjliga, jag kör vilse i Kvänum! Det skall inte gå, Kvänum är för litet för det. Men i vilket fall, så kör jag in till ett annat företag, för att fråga efter vägen. Så när jag ändå är där passar jag ju på att fråga om de inte möjligtvis har ett jobb åt en gammal Volvomontör och lackerare.
- Lackerare är ju precis det vi söker efter, säger produktionschefen då. Så nu börjar jag i morgon morgon med ett nytt jobb! Provanställning en månad till att börja med. Han som sköter det jobbet nu slutar om två veckor, så det gäller att jag lär mig fort. Sedan åkte jag in till bensinmacken i Kvänum för att köpa reparationsskum till cykelhjul. Då är priset sänkt från 53kr till 10kr. Men jag hade bara 5kr i plånboken, kunde ju tagit kortet om de ville det, så jag fick den för fem kronor. När jag sedan kommer hem får jag höra att mina knepiga grannar just sålt huset sitt! Visste inte ens att det var till salu. Har en känsla av att jag borde köpt en trisslott idag :-)

Eftersom jag har ont om pengar och helst inte vill lägga ut för mycket på bensin, kommer jag att bo rätt mycket i mitt glashus i Tråvad framöver. Jag kan berätta att det inte är helt fel att gå ut i växthusen en tidig sommarmorgon för att äta frukost där. Det kommer jag att göra rätt mycket framöver. Dessutom blir det en hel del tomatplantor där inne också. Tror att framtiden kommer att kännas rätt bra :-)
Christer.

Bland allt annat som blivit eftersatt i trädgården är min varmkompost ett sorgligt kapitel. Jag tycker väl att den aldrig fungerat som den borde och när man egentligen inte tittat till den på två år händer det inte mycket i den. Den övre tredjedelen har förblivit helt oförändrad. Bara det att det var helt torrt. Så idag tömde jag den och flyttade på hela komposten. En varmkompost för livsmedel skall ju inte släppa in smågnagare (eller större :-) ), för att de inte skall få gratis mat. Men att kräva det av en plastkompost är fånigt. Mer än en gång har jag haft skogsmössfamiljer i den. Så numera häller jag i allt utom rester efter kött. Vill de äta upp resterna på den gula löken så får de det. Förutom den övre tredjedelen hällde jag även i lite av det som låg på botten av komposten. Förhoppningsvis finns det en hel del av det nödvändiga mikrolivet kvar där. Nu skall ju en varmkompost inte fungera med mikroliv på samma sätt, tanken är att det är värmen som skall bryta ned innehållet. Men som jag skrev innan, så har min aldrig fungerat som den borde, utan snarare som en vanlig kompost med lock på. Dessutom kunde jag fylla flera väldigt stora krukor med fin kompostjord, det blev säkert ett par hundra liter användbar kompost. Färdig kompostjord är inte som de flesta tror extra näringsrik. Mycket av näringen går nämligen åt under själva komposteringen. Utan den är snarare en hyfsat bra P-jord i jämförelse. Så nu gäller det bara att komma på vad jag skall ha i krukorna i sommar, ett angenämt problem.

Jag har börjat återupptäcka min trädgård igen. Jag har ju inte kunnat bry mig om den speciellt de senaste två åren, så det har hänt en hel del vill jag säga. På vissa platser kan man inte ens se att det funnits rabatter, på andra ser man dem, men det är mest gräs och ogräs kvar. Jag var och rafsade lite i en rabatt där det finna vresrosor, trefärgade fyllda kanelrosor och japansk malört. Tre riktiga ogräs egentligen, men de passar bra ihop eftersom de då konkurrerar med andra lika spridningsglada växter. Mitt i virrvarret av taggar hittade jag plötsligt tre irisar. En av dem har jag ett vagt minne av att ha planterat, men inte de två andra. Så nu är de räddade och omplanterade i en ny rabatt. Skall bli spännande att få se hur de ser ut när de blommar. Den enda rabatt jag egentligen skött är min Woodlandrabatt. Men även den tog stryk förra året. Då var det torkan som gjorde mest skada. Men julrosorna, den cerise blåsippan, nunneörterna, gulsipporna, de vita blåsipporna, lunddockorna och lite till finns kvar. Men det dog ett par azaleor och en dvärgrhododendron. Sedan finns det ju sådant som kan komma senare i vår, om de klarat sig vet jag ju inte än. Dessutom finns det mängder med primulor. Jag tror inte någon av orginalarterna finns kvar, utan det är mest frökorsningar som växer där nu, men vad gör det, primulor är alltid vackra. Dessutom överlevde två växter som är släktingar till saintpauliorna. Rhamonda och Haberlea. I höstas fanns där bara torra blad kvar, så jag tackade för den tid som varit, men nu finns där mängder av fina bladrosetter igen. Tur att jag är så lat med att städa bort döda växter här hemma :-)
Annars väntar jag mest på värmen de sagt skall komma. Idag har den då inte varit i närheten i alla fall.

Jag har ju inget jobb fått ännu, även om det är klart att jag har ett så fort de stora fabrikerna börjar anställa igen, så jag har ju en hel del tid att hålla på i trädgården nu. Varför kan då inte vädret vara bättre? I natt var det nästan nollan och nu har temperaturen masat sig upp till hela tre plusgarder. Visst är det fortfarande bättre än det var förra året vid denna tiden, men vad hjälper det mig nu? Om det åtminstone inte regnade, så kunde man ju vara ute längre än tio minuter åt gången. Fast jag har planterat ett par borstnejlikor nu på morgonen och dessutom sett att min cerise, fyllda blåsippa nästan öppnat sina blommor. Julrosorna, den gula och röda har mängder med knoppar, lite värme till så slår de ut. Dessutom fröade de av sig något väldigt i fjol, så nu finns det mängder med små fröplantor runt omkring dem. När de blivit större skall de flesta flyttas någon annan stans, men några skall få stå kvar. Det roliga med fröplantor är ju att du aldrig vet hur de kommer att se ut när de blommar. Mina buskpioner börjar dessutom att veckla ut sina blad, fast de verkar ha börjat redan innan februari månad.
De vanliga pionerna börjar också titta upp, Några har jag fått av en kompis i Småland. Hon vet att jag nästan aldrig lyckas med att få pionfröer att gro, så då brukar jag få någon av hennes sådder i stället. Förra året blommade en av dem, den var alldeles snövit, fast dess moder var blodröd. Dessutom hoppas jag att den frösådda svavelpionen skall blomma i år. Helst vill man ju att den skall bli gul, därav namnet, men även i det vilda händer det att den får andra färger. Vanligtvis blir de rosa, men vad gör det? Bara den blommar så blir jag glad.