Jag tror att våren är på gång. Visst är det runt nollan ute och visst snöar det till och från, men det känns i luften på något sätt. Fåglarna verkar tro detsamma, vårsången har kommit igång här i byn. Just nu skulle jag ju vara i full gång med sticklingar i Tråvad, men eftersom det inte är så längre måste jag ju göra något här hemma istället. Jag har gått igenom vad jag har för perennfröer här hemma. Många är gamla, men de har förvarats som de skall för lång hållbarhet så jag har börjat så lite av dem. Dessutom fick jag en hel del nypon från olika vildrosor i höstas. Jag har märkt att de trivs riktigt bra i min trädgård, så nu har jag sått en del sådana också. Många tänker nog nu att varför gå en sådan omväg? Mycket enklare att fråga någon markägare om lov att få gräva upp några plantor istället. Ja visst skulle det gå fortare, men det är ju inte lika roligt. Dessutom brukar fröplantor ge en del variationer som du inte får om du gräver upp en planta. Man kan ju aldrig veta var humlor och bin har varit innan de kom just till den blomman jag fått nypon från. Till exempel så har jag en röd klätterros utan doft i trädgården här hemma. Jag fann några fröplantor alldeles intill dess stammar för några år sedan. De växte fort och snart så blommade de. Det visade sig att det blev en klättrande nyponros, utan doft! Inget en seriös rosförädlare skulle fortsätta med, men den är vacker där den klänger upp på taket vid min uteplats. Dessutom är det ju ett skafferi när vintern kommer för småfåglar. Så visst kan det bli stolpskott av frösådder, men hur det än blir med dem så tycker jag att de oftast är mycket vackrare än de såkallade förädlade. Jag har förresten ett riktigt taggigt monster som stått i kruka ute nu i tre år, klara rejäl kyla med andra ord. I år skall det få en egen plats så får vi se om det kommer att blomma. Nyponet kommer från en större känd park (jag fick det! Har alltså inte norpat det själv) men namnetiketten är borta. Det enda jag minns är att det inte var någon vanlig ros det kom från. Om det blommar kommer det en rapport till sommaren.
Dessutom ser det ut som min kärnsådda nektarin har blomknoppar! Håll tummarna för det. Kan också vara så att mitt kärnsådda äppleträd (från ett Granny Smithäpple) får blommor i år. Jag vill egentligen inte ha mera äpplen i trädgården, det har jag redan för många, men de är ju så vackra när de blommar. Med lite tur har jag inget träd i närheten som passar för att pollinera det.

Ute blåser en östlig, kall vind. Till och från kommer det tunna snöbyar, men samtidigt kan man höra talgoxens vår sång. Det känns lite underligt faktiskt, men ven vet den kanske känner på sig att det kommer ljumma västliga vindar snart? Själv har jag börjat gå igenom en massa fröer som jag har kvar, både från Tråvad och här. Tagetes, lobelia och sommaraster har jag hur mycket som helst av. Men frågan är ju hur hållbara de är. Några är bra gamla, men det kan ju vara värt att testa dem i alla fall. Så just nu har jag sått en del tagetes, som jag vet kommer från de förra ägarna i Tråvad. De gamla jag har kvar själv är fortfarande hyfsat bra grobarhet på. Tagetes är bra, för som någon sade: Man kan ställa in dem i en mörk kall garderob och de gror och växer till knubbiga små plantor ändå. Fullt så bra är de inte, men hyfsat problemfria kan man säga. Lobelior har jag däremot ingen koll på hur länge de är grobara. De skall sås på ytan och ställas ljust och varmt. Ljust är nog inga problem, men varmt blir knepigare. I Tråvad finns det ju ingen värme alls numera och här hemma är termostaten inställd på hyfsat låg temp. Kan ju pröva med att ställa en sådd på akvarieljusrampen, där blir det ju varmt och gott. En del perennfröer har jag också, men med dem är det enklare, så dem och ställ ut krukorna på norrsidan huset. De gror när det känner att det är dags.

Så har jag fått hem en del övervintrande änglatrumpeter från Tråvad. De i mellanstorlek, fjorton stycken. De stora är väl stora om hundarna är med och de små vill jag låta stå ostörda ett tag till. Dessutom den sista stamfuchsian. Den låter jag stå i köket istället för att ta ned den i källaren där de andra står. Den har lite taskig form, så om jag startar den lite innan de andra, kanske jag kan få lite hyfs på den till våren. Annars utvecklar flera av de i källaren blomknoppar nu, innan de får blad? Har aldrig varit med om det tidigare, men varför inte? Då är de ju igång med blomning redan tidigt i år. Även om allt man gör i en handelsträdgård skall bidra till ekonomin roade jag mig lite med sådder av olika frukter. Citrus av olika slag, Litchieplommon, Carissa (en frukt från Sydafrika som ger söta och goda frukter. Skall skötas som medelhavsväxter) och kivi. I och för sig har jag två stora kiviplantor, som är självfertila, i Tråvad, men det är ju roligt att testa ändå. Nu har jag tagit hem ett par av varje fruktsort och de verkar trivas här hemma. Det kan bero på att jag just nu snålar med värmen för att spara pengar? Litchin, citrusarna och carissan är ju åretruntgröna så på dem händer det inte så mycket. Men kivina börjar nu skjuta nya skott. Eftersom jag har ont om plats kan jag inte ha dem inne resten av deras liv, så nästa vinter skall här testas zoner :-) Vem vet, de kanske kan klara sig i ren grus mot en södervägg. Man skall aldrig säga aldrig :-) Hur jag skall göra med de två självfertila som står i Tråvad i framtiden vet jag inte riktigt. Om jag förstått det hela rätt kan man beskära dem hårt och hålla dem relativt korta. Då skulle jag kunna klara av att ha dem i stora krukor i källaren på vintern. Fast de är ju härdiga till minus tolv grader, så en av dem kan jag ju testa zoner på också :-)

Som det smärtar när man faller på hal is. Eller rättare, det smärtar när man landar. Det känns som om svanskotan gått av efter en vurpa tidigt i morse. Men det är sådant som gör att man är mer alert nästa gång man går ut med hundarna :-)
Det blev tyvärr som jag fruktade med mitt snödroppsträd och min sommarbudleja som jag planterade i trädgården för ett tag sedan. Den natten när temperaturen snabbt föll från nollgradigt till -20, fick de köldskador. Inga större, men ändå. Det är nackdelen med att bo i min by och vara intresserad av växter. Det är snabba och kraftiga temperatursvängningar här. Det skall bero på att jag bor intill en stor mosse. Istället som för de som bor vi en stor sjö, som jämnar ut temperatursvängningarna, gör en stor mosse tvärt om. Det berättade en gammal trädgårdsamatör för mig. Innan växterna med åren vänjer sig, kan de skadas illa eller dö av de kraftiga svängningarna. Men har de bara klarat av de första fyra, fem åren går det bra sedan. Just nu håller jag på att flytta ned mina bladkaktusar i min kalla källare. De klarar av det bättre än de växter jag försöker få plats med istället. Det kan till och med få dem till en vårblomning istället för till hösten som det brukar vara med dem.
Jag har funderat på de som inte vill gå i pension, för då skulle de få långtråkigt på dagarna. Det har jag svårt att förstå, för jag tycker att de bara flyger iväg.

Idag fortsatte kampen med mitt avloppsrör. Det visade sig att jag omöjligt kunnat avhjälpa stoppet med ett rensband. Jag kunde för det första inte förstå hur det var anlagt, eftersom det inte alls gick åt det håll som trekammarbrunnen är, utan motsatt. Så det fick bli till att kalla in slamsugaren. Även han var konfunderad övar hur det var lagt, men så tillslut hade vi tätat alla inlopp och så satte han på sugen. Hela golvet i badrummet skakade när pluggen eller snarare pluggarna passerade. Det var till och med så att locket i handfatet hoppade upp flera centimeter när de passerade. När han tog bort sugen, följde det med akvariegrus ur avloppsröret. Det har inte kommit dit med min hjälp, det kan jag säga. Däremot minns jag att det fanns akvariegrus i duschen när jag flyttade dit. Så stoppet har sakteliga byggts upp under c:a sex år. Inte konstigt att det satt så hårt som det gjorde då. Ännu en räkning som skall betalas, men den ligger ett bra tag fram i tiden i alla fall.
Idag har jag fått hem resterande fuchsior och lite annat från Tråvad. Bland annat en enorm bladkaktus. Namnet vet jag inte, men den har mellanstora rosa blommor, som står lite längre än vad jag är van vid. Den stod ute i somras och är därför rejält snigeläten. Men trots det blommade den vackert nu i höstas.
Jag har även pratat med de som driver Gudhems allköp och till våren skall jag få stå utanför där och sälja av de växter som jag har kvar och som övervintrat i källarna. Dessutom har jag ju en hel del perenner som jag odlat i Tråvad och även sådana som jag köpt in, så de får också komma med. Eftersom jag vet vad de vill ha i Tråvad, ser jag ingen anledning att ödsla bort tiden där med dessa växter. De vill ha röda pelargoner och tagetes. Visst kan jag odla upp det också, om inte stället blir sålt, men i första hand vill jag ju bli av med det jag har nu. Idag fick jag också besök av herrn som sålt blomsterlökar till mig. En holländare som kan perfekt svenska. Som alla tycker han det är tråkigt det som hänt, men han förstår varför jag var tvungen att lägga ned. Jag har en massa tulpanlökar för snittblomsdrivning, som jag köpt från honom. De skall nu plockas fram och förhoppningsvis bli så fina att de kan säljas. Även om det inte känns så just nu, tror jag inte framtiden är nattsvart i alla fall. Om inte växthusen blir sålda, så har jag ju ett av de häftigaste sommarställena man kan få :-)

Nu är jag trött på precis allting. Inget fungerar som jag vill. Idag t.ex. har jag stopp i avloppet. Det har varit på gång en längre tid, det vet jag. Men så för ett par dagar sedan tog jag tag i saken. Jag köpte kaustiksoda och hällde ned i avloppet. Allt verkade gå bra, för vattnet rann lättare helt plötsligt. Men så tog jag en omgång till igår kväll, bara för säkerhets skull. Jag spolade med mycket vatten ett flertal gånger och märkte inget särskilt. Så i morse, när jag skulle borsta tänderna, märkte jag att vattnet inte rann ut ur handfatet. Till min förvåning ser jag då att det står massa vatten på golvet i duschen. Nu vågade jag ju inte ta mer kaustiksoda, så jag prövade med en gummisugpropp. Inget hände. Av en granne fick jag låna ett rensband, fast det var av den grövre modellen och det finns för många svängar på mitt avloppsrör, så det gick inte att använda. Så jag går ned i källaren och upptäcker att golvet i duschen inte är tätt, det droppar vatten från taket nämligen. Efter konsultation med min bror så beslutar jag mig för att lossa röret som går mot trekammarbrunnen. ”Men stå nu inte med öppen mun” skrattade han. Just nu är jag väldigt glad över att jag spolade så mycket vatten efter kaustiksodan. Visst hade jag öppen mun. Jag har sköljt minnen med Yes diskmedel. Nu får jag väl någon vidrig sjukdom och dör i smärtor kan jag tänka. Jag kom i alla fall fram till att stoppet sitter närmare brunnen än huset. Efter att ha torkat vatten från golvet och bytt kläder, prövade jag med det kraftiga rensbandet igen. Det knepiga är att trekammarbrunnen ligger åt öster, men avloppet i huset går mot norr. Det finns minst två svängar på avloppsröret på väg till brunnen. Jag prövade det grova rensbandet igen, men det klarar en sväng, men inte två. Detta är ju ett rensband för avloppen i en bondgård, lite grövre rör där kan jag tänka. Plus att de säkert inte kröker sig ideligen. Nu har jag hört att en kompis kompis troligen har ett runt, lite tunnare rensband, så med lite tur kan jag använda det senare idag eller i morgon. Pinkningen är det ju inga problem med. Antingen går jag ut och ställer mig bakom garaget eller, om det är för kallt ute, så har jag en gammal potta i min ägo. Värre är det ju om jag måste skita. Visst kan jag använda pottan då med, men det är ju tjäle i marken, så det blir ju inte lätt att bli av med det efteråt. Tur att jag har mina gamla grannar :-)
Nu är jag trött och grinig och vill inte vara med längre. Något kan väl gå min väg i alla fall? Nu skiter jag i allt och lägger mig och läser en bok eller så.

Jag säger då bara det, fåglarna av idag är bortskämda! När jag var liten blev de glada för lite brödbitar och någon ostkant. Om man dessutom satte ut en kärve blev de helt extatiska av lycka. Numera duger inte ens en påse med vildfågelblandnig. På sin höjd kommer det några Gråsparvar och Pilfinkar. De andra sitter mest och sprätter ut fröerna på marken och letar efter solrosfrön. Nä, om de inte bara får solrosfröer kan det lika gärna kvitta, då finns det så många mer platser att hitta dem på. Men eftersom jag nu är så svag för Talgoxar och blåmesar har jag kapitulerat. De får sina solrosfrön som de så hett eftertraktar. Fast för sparvarnas skull finns det även lite andra fröer också. Gråsparven håller på arr försvinna på grund av att det knappt blir någon spillsäd när de skördar och jag måste erkänna att jag är väldigt svag även för dem. Visste ni att Gråsparvar är släktingar till vävarfåglarna? De kan, om de inte hittar en bättre plats, faktiskt väva ihop frihängande bon i träden. Men gladast är de ju för att bo under tegelpannorna. Jag har ett par som varje år häckar under mina takpannor alldeles intill där jag har sängen. Ungarna för ett redigt liv , som hörs tydligt in till mig, när de får mat.

Att övervintra en Fuchsia (bloddroppe) varmt och med bladen kvar, är som att önska sig problem. De får nästan automatiskt ohyra då. Men likväl gjorde jag det med en av mina. Jag har stammat upp den, så den är närmare metern hög. Jag kunde inte med att klippa ned den innan jul, eftersom den blommade så vackert. Naturligtvis fick den ohyra till sist, men med lite olika preparat och att den ställdes lite kyligare, så lyckades jag få den ohyrefri igen. Nu står den i min källare och har fullt med knoppar. Hade borde jag skrivit, för idag beskar jag den. Jag sparade femtio sticklingar och då tog jag bara de allra bästa och de är nu satta i jord. Vad jag nu skall med ytterligare femtio fuchsior. Det börjar ju redan bli ont om plats här hemma. Dessutom är de ju av samma sort (Paula- Jean tror jag den heter), det hade väl varit en annan sak om det varit femtio olika sorter. Dessutom har jag tagit lite sticklingar av vildpelargonen P. inquinans eller smutspelargon som den heter på svenska. Det är en alldeles utmärkt pelargon att ha ute på sommaren. Många röda blommor får den hela sommaren. Den ser egentligen ut som en ”vanlig” pelargon, men med ludna blad. Enda nackdelen är att den blir ganska stor och det är inget som går hem i hemmen numera. Idag skall det vara smått och kompakt, till och med i rabatterna. Ja ja, jag kommer att få en vacker trädgård i sommar i alla fall :-)

Vad många inte tänker på, eller vet, är att det vi köper som kogödsel egentligen är alldeles utmärkt jord. Kogödseln i säckarna är nämligen så utblandad med annat, att det inte är så mycket gödsel kvar i säckarna. Jag försökte förklara det för kunderna, men det var segt. En dam minns jag särskilt. Vi stod och diskuterade de olika jordarna och så sade jag att kogödselsäckarna egentligen var en alldeles utmärkt jord. Billigare dessutom. Jajamensan sade då en dam som stod intill oss. Jag odlar direkt i säckarna, fungerar jättebra! Då tittade damen jag pratade med, på mig och så sade hon: Nej, det tror jag då inte. Sedan köpte hon en av de dyrare säckarna istället. Det gjorde ju inte mig något, men det visar att många inte tror på det de hör även om det kommer från någon som faktiskt gör som jag sagt. Jag vill ju leva som jag som jag lär, så idag tog jag tummarna ur och planterade om en Mango som jag haft i något år nu. Jag har fått veta att den har en pålrot och därför helst vill ha en djup kruka. Bredden är inte lika viktig. I helgen hade jag tagit med mig en glaserad kruka i keramik, ganska smal, men 50cm djup och en säck kogödsel. Alltså fyllde jag krukan med kogödsel och därefter planterade jag om mangon i den. Om det nu skulle skita sig, lovar jag att berätta det här :-)
Jag fick även med mig några Judasträd hem. Det är egentligen ett träd som skall kunna stå ute året runt på bra platser i zon1. Men man kan även ha den som krukväxt. Jag lät mina fälla löven sent i höstas och lät dem stå kallt. Vet inte riktigt om det är rätt sätt, men de lever i alla fall. Nu när de står här hemma i värmen, har de börjat spira så smått. Jag toppa de dem kraftigt, för de ville inte förgrena sig alls. Skall bli kul att få se hur det utvecklar sig, ni som vet kan väl berätta mer om dem!
För ett par år sedan köpte jag kärnor från ett vildäppleträd med fyllda blommor. När det nu är kärnsådd vet man aldrig resultatet. De kan bli som de skall, men de kan även bli enkelblommande. Vet ju inte hur många år det tar till blom, så det är bara till att ha tålamod. Om de blir som jag vill, skall jag utöva ympningens sköna konst. Teoretiskt kan jag det utan problem. Men det är ju det att teori och praktik inte alltid stämmer överens. Jag har ju lite olika äppleträn här hemma, så jag får väl börja öva på dem tills det blir dags.

Vad är det i huvudet som gör att när man ändå plockar hem en hel del krukväxter från Tråvad, ändå inte tar m ed ytterkrukor eller krukfat? Finns det en liten del i huvudet som högljutt talar om att det är väl ändå onödigt. Det är ju trots allt alla tefat, lock och gamla tekoppar under krukorna som skapar den hemtrevliga atmosfären i hemmet. Kan det vara samma del av hjärnan som alltid talar om för mig att det är ju onödigt att skaffa hem en glödlampa till lampan i trappen upp till sovrummet. Varför då, du kan ju den trappen i sömnen, inte behövs det en lampa där. Det kan också vara den som ständigt ständigt talar om att dasspappret kommer att räcka länge till. Ingen panik att köpa det inte! Köp lite godis istället eller varför inte lite mer mat, så att jag verkligen får se hur länge det räcker :-) Sedan helgen står det nu krukor lite överallt i mitt hem. Alla fönster är belamrade, köksbordet kan jag knappt se och till och med hallbyrån är full av växter. Då har jag ju ändå inte fått hem det stora lasset i Tråvads källare. Det finns nog tillräckligt med plats i min källare, men finns det sedan utrymme för mig att gå och vattna då? Det återstår att se. Jag har i alla fall börjat med tanken på att tömma mitt lilla akvarium, så får jag den lilla symaskinsbänken som ytterligare yta. Allt för mina växter :-)

Nordanvinden friskar i till och från, men för det mesta håller den sig hyfsat lugn. Till det kommer ett svagt snöfall. Snön verkar inte lägga sig någonstans, för det är inte vitare ute nu, än det var i morse. Snön verkar bara studsa vidare på sin färd söderut. Om man bortser från alla nackdelar med att inte ha ett arbete, så försöker jag njuta så gott det går med att ta promenader med hundarna. Då kan jag se vad som hänt i skogen efter stormen Pär. Till min stora sorg har de tre stora oxlarna (gott och väl 15 meter höga) rasat. De måste varit väldigt gamla, men till slut gjorde de olika svamparna sitt. Trät är mer eller mindre poröst inuti stammarna. Nu hann de gott och väl se till att oxeln inte skulle försvinna från skogen. Faktum är att det är den trädsort det kommer mest av efter stormen Gudrun. Men än är de ack så små och tunna. Bäcken som leder till Hornborgarsjön är fylld till bredden, så nu kan man inte se var alla ormbunkar finns. Det har ju varit ganska torrt i markerna här de senaste åren, så de har hunnit etablera sig längs bäckstranden. Dessutom har det etablerat sig ett nytt djur här i trakten de senaste åren, vildsvin. Antagligen kom vi dem ganska nära igår, eftersom Erna reste ragg mest hela tiden när vi gick längs bäcken. Pojkarna Orvar och Hector reagerade inte alls konstigt nog, utan de sprang mest omkring lyckliga och glada att äntligen få långa promenader här hemma.
Än har rådjuren hållit sig borta från trädgården. Vanligtvis äter de bara upp min Julros och de falläpplen som finns kvar. Jag får t.ex. alltid behålla mina tulpaner. Fast förra vintern var svår och då åt de det mesta. Min halvmeter höga Bok var klart stympad och mina kärnsådda äppleträn (från ett Granny Smith äpple) blev kraftigt beskärda. Faktum är att det verkar ha gjort en hel del nytta, det ena äppleträdet hade fört en tynande tillvaro ett bra tag. Tänkte att det inte var så konstigt, med tanke på att Granny Smith inte är speciellt härdigt efter svenska förhållanden. Men efter rådjurens tuggande växte det på rätt bra och har i år blivit en halvmeter högre. Dessutom har min Havtornsbuske verkligen börjat röra på sig. Om det är en han- eller honbuske vet jag inte, men om jag kan se det i år, kan jag ju köpa det motsatta fram tills nästa år. Bären skall visst vara delikata.

Tanken är ju att jag skall flytta över de växter jag har i Tråvads källare, till den jag har hemma. Så nu är min högtrycksnatriumkvicksilvernågontinglampa igång här hemma. När jag städade där nere i helgen upptäckte jag två mindre träd som stod kvar där nere. Det var ju säkert tre vintrar sedan jag använde källaren för övervintring av växter, så jag hade inget minne av dem. Det visade sig att det var en liten magnolia och en större fuchsia. Jag har inte ett minne av dessa två, men man får väl hoppas att de var vackra när de levde i alla fall :-) Som det är nu, så står där bara några uppstammade fuchsior (det finns flera kvar i Tråvad, men de står naturligtvis längst inne i gången i Tråvad. Så det lär ta tid innan jag får ut dem igen.) en Cistros och numera min stora rumsgran. Den sistnämnda är så stor att det är svårt att röra sig i mitt smala kök. Dessutom finns nu de två överlevande guldfiskarna i ett akvarium där nere. Det blir en ganska bra övervintringstemperatur för dem där. Har jag tur är de ett par och då kan det ju bli flera guldfiskar nästa år. En sak som är bra att veta för er som har en damm i trädgården, men övervintrar era guldfiskar inne, det är att de måste ha en period med ganska låg temperatur för att vilja leka. Så vill ni ha flera guldfiskar, se till att ha dem hyfsat kallt under vintern, annars blir det inga yngel.
Jag funderar som bäst på hur jag skall göra med de krukade perenner och buskar/träd som jag har kvar i Tråvad. Generellt sett är vintern betydligt mildare i Tråvad än här hemma, så därför borde de stå kvar där. Men å andra sidan kan ju vem som helst ta med sig dem nu, när jag inte är där. I och för sig har det ju inte varit någon enorm efterfrågan på dem, så varför skulle jag tro att någon skulle ta dem nu :-) Ja, ja, så länge stället inte är sålt så behöver jag nog knappast bry mig.

Jag tillhör de där stackars enfaldiga som faktiskt tror att jag detta år kommer att få tillbaka mitt köksbord efter julen. Inte blir det så. Redan nu är det belamrat med blommor som vill ha det någorlunda varmt om vintern. Så det blir till att äta frukost i vardagsrummet som vanligt. :-) Jag tog mig en promenad i trädgården idag och gissa om jag blev förvånad, snödropparna blommar. Inte så konstigt säger ni, det gör de ju överallt i landet. Men då tänker ni inte på att jag bor i lilla Sibirien. Min by ligger alltid två veckor efter resten av omgivningen och framförallt efter Tråvad. Där har vintergäcken börjat blomma, men inte så mycket mer. Haberlean och Ramondan har överlevt sommarens torka, det fanns inte ens blad kvar av dem i höstas. Men mina kaktusar ser ut att ruttna bort. Kommer det rejäl kyla nu så är det en hel del som kommer att frysa illa. Nektarinen ser just nu ut att må prima. Den klarade den förra vintern, då vi hade ned till -29grader här i byn. Denna höst och vinter har passat den utmärkt hittills. Den står framför min uteplats och skyddas för nordanvindarna och det är nästan ren sand i den rabatten. Egentligen borde den ju tyna bort, med tanke på att det är zon 4-5 här. Med det i baktanke tog jag med mig ett snödroppsträd (Halesia carolina) som klarar zon 2-3 och planterade den en bit ifrån nektarinen. Jag fick även med mig en sommarbuddleja (Buddleja alternifolia) som klarar zon4. Men den har fryst bort för mig förr. Så den planterades nu strax intill mitt woodland. Då skyddas den från nordanvinden och får sol större delen av dagen.
I Tråvad har jag städat rejält nu. Det kommer folk och tittar på stället och då måste det se någorlunda ut. Nu är det bara kontoret och köket som ser lite väl stökigt ut. Häromdagen var det ett par där och tittade, men de var egentligen bara intresserade av att köpa växthuset och frakta bort det. Alltså skulle jag stå där med tre tomter och ett halvt hus. Dessutom skulle jag aldrig kunna visa mig i Tråvad igen. Så jag sade att antingen köper man allt eller inget. Personerna i fråga bor inte långt bort och säljer sommarblommor och grönsaksplantor. De kan gott odla i Tråvad och hämta plantor efter behov. Men intresset för stället verkar ganska stort, så håll tummarna. Ju närmare våren kommer, desto mer kliar det i köpsuget :-)