Våndan med frukt.

Det är något konstigt med mig och fruktätande. En apelsin, ett äpple eller en frukt av något slag går bra att äta. Men tar jag mer får jag en mage som arbetar för högtryck. I förrgår t.ex. Då åt jag tre stora apelsiner, ljuvligt goda. Visst kunde jag ha nöjt mig med en, men de smakade ju så gott. Den natten ”släppte jag väder” så det stod härliga till. Det var till och med så illa att hundarna hoppade ur sängen :-) På morgonen hade det lugnat sig lite och jag tänkte att nu var det över. He, he. Så snart jag öppnat på morgonen startade det om i än starkare kraft. Som tur är kan man ju alltid skylla på hundarna Men så helt plötsligt känner jag att det nog är mer än gaser på väg. Naturligtvis kommer det då en kund. Dessutom en pratglad sådan! Vanligtvis är ju det bara roligt, men denna gången började det bli lite jobbigt. Först så kämpar man ju på med ett leende, sedan måste man hålla på med något annat medans man pratar, riva tidningar för inslagning av växter. Sedan börjar man gå omkring och under hela tiden önskar man att inte någon nysning är på väg. När kunden väl gått, måste jag först öppna grinden, som hindrar hundarna från att komma ut i butiken. Två haspar som vanligtvis lätt hoppar ur. Men eftersom Viran ligger mot grinden, sitter de fast ovanligt bra. Därefter snubblar jag ju på Viran, knäar Erna och trampar Hector på tassen. Ingen hund skadades och jag hann precis in på dass. Annars var det lugnt under dagen. Jag hade dessutom tur med att få de streptokarpusarna (kornettblommorna) jag ville ha. De har ju fått namn efter damerna i kungafamiljen. Silvia, Victoria och Madelene. Riktigt omtyckta är de. Idag har jag fortsatt med övervintrarna och dessutom gjort en begravningsbukett. En sådan där som står upp och ställs på golvet vid kistan. Jag gjorde den alldeles själv och sedan kom min läromästare, Stig, och kollade om den var o.k. Jag fick godkänt :-)