Nu äntligen!!! Jag har gått igenom alla inköpta perenner! Det var med en lättnandes suck som jag tog ut de två sista korgarna. Det visade sig dessutom att jag har en trevlig snigeljägare inne i skjulet där perennerna stått. Precis när jag skall gå in där på morgonen, traskar det dessutom in en igelkott. Först märkte den inta av mig, men sedan traskade den hyfsat lugnt in bakom en sopsäck som står därinne :-) Sådana vänner är alltid trevligt att ha!
Gårdagen var en ovanligt dålig dag, kundmässigt sett. Det var inte mycket som hände på den fronten, men idag var det betydligt bättre. Solen är så kraftig nu att jag har vattnat fyra gånger därinne i växthusen. Verkade inte spela någon roll att jag vattnade mängder, det torkade ut ändå. Så ofta var jag inte tvungen att vattna de varmaste dagarna förra året, så jag tycker det var lite konstigt. Igår var jag dessutom uppe på skorstenen i Tråvad. Ett Kaj-par hade bestämmt sig för att min skorsten var det perfekta stället att starta en familj på. De hade lyckats få upp ett hål, stort nog att komma igenom, i nätet som låg över skorstenen. Jag är egentligen inte höjdrädd. Jag har stått i Eifeltornet utan att tycka det är jobbigt. Till och med i Sjöfartstornet i Göteborg, med rostigt staket, utan att bry mig. Men att gå uppe på tak ger mig kraftig ångest! Tror att det beror på att om jag faller, så överlever jag. Det gör man inte från Eifeltornet. Överlever jag kommer jag dessutom att känna kraftig smärta och antagligen bryta en hel del ben :-) Så när jag är på tak är jag en darrande ångestprick. Dessutom måste jag slagit i benet någonstans, för det värker något skamligt. När jag gjorde det har jag ingen aning om. När man är så full av oro som då, känner, eller bryr man sig inte om lite värk :-) Men jag överlevde även denna gång, men Kajorna får hitta ett nytt hem.