Bland allt annat som blivit eftersatt i trädgården är min varmkompost ett sorgligt kapitel. Jag tycker väl att den aldrig fungerat som den borde och när man egentligen inte tittat till den på två år händer det inte mycket i den. Den övre tredjedelen har förblivit helt oförändrad. Bara det att det var helt torrt. Så idag tömde jag den och flyttade på hela komposten. En varmkompost för livsmedel skall ju inte släppa in smågnagare (eller större :-) ), för att de inte skall få gratis mat. Men att kräva det av en plastkompost är fånigt. Mer än en gång har jag haft skogsmössfamiljer i den. Så numera häller jag i allt utom rester efter kött. Vill de äta upp resterna på den gula löken så får de det. Förutom den övre tredjedelen hällde jag även i lite av det som låg på botten av komposten. Förhoppningsvis finns det en hel del av det nödvändiga mikrolivet kvar där. Nu skall ju en varmkompost inte fungera med mikroliv på samma sätt, tanken är att det är värmen som skall bryta ned innehållet. Men som jag skrev innan, så har min aldrig fungerat som den borde, utan snarare som en vanlig kompost med lock på. Dessutom kunde jag fylla flera väldigt stora krukor med fin kompostjord, det blev säkert ett par hundra liter användbar kompost. Färdig kompostjord är inte som de flesta tror extra näringsrik. Mycket av näringen går nämligen åt under själva komposteringen. Utan den är snarare en hyfsat bra P-jord i jämförelse. Så nu gäller det bara att komma på vad jag skall ha i krukorna i sommar, ett angenämt problem.

Jag har börjat återupptäcka min trädgård igen. Jag har ju inte kunnat bry mig om den speciellt de senaste två åren, så det har hänt en hel del vill jag säga. På vissa platser kan man inte ens se att det funnits rabatter, på andra ser man dem, men det är mest gräs och ogräs kvar. Jag var och rafsade lite i en rabatt där det finna vresrosor, trefärgade fyllda kanelrosor och japansk malört. Tre riktiga ogräs egentligen, men de passar bra ihop eftersom de då konkurrerar med andra lika spridningsglada växter. Mitt i virrvarret av taggar hittade jag plötsligt tre irisar. En av dem har jag ett vagt minne av att ha planterat, men inte de två andra. Så nu är de räddade och omplanterade i en ny rabatt. Skall bli spännande att få se hur de ser ut när de blommar. Den enda rabatt jag egentligen skött är min Woodlandrabatt. Men även den tog stryk förra året. Då var det torkan som gjorde mest skada. Men julrosorna, den cerise blåsippan, nunneörterna, gulsipporna, de vita blåsipporna, lunddockorna och lite till finns kvar. Men det dog ett par azaleor och en dvärgrhododendron. Sedan finns det ju sådant som kan komma senare i vår, om de klarat sig vet jag ju inte än. Dessutom finns det mängder med primulor. Jag tror inte någon av orginalarterna finns kvar, utan det är mest frökorsningar som växer där nu, men vad gör det, primulor är alltid vackra. Dessutom överlevde två växter som är släktingar till saintpauliorna. Rhamonda och Haberlea. I höstas fanns där bara torra blad kvar, så jag tackade för den tid som varit, men nu finns där mängder av fina bladrosetter igen. Tur att jag är så lat med att städa bort döda växter här hemma :-)
Annars väntar jag mest på värmen de sagt skall komma. Idag har den då inte varit i närheten i alla fall.

Jag har ju inget jobb fått ännu, även om det är klart att jag har ett så fort de stora fabrikerna börjar anställa igen, så jag har ju en hel del tid att hålla på i trädgården nu. Varför kan då inte vädret vara bättre? I natt var det nästan nollan och nu har temperaturen masat sig upp till hela tre plusgarder. Visst är det fortfarande bättre än det var förra året vid denna tiden, men vad hjälper det mig nu? Om det åtminstone inte regnade, så kunde man ju vara ute längre än tio minuter åt gången. Fast jag har planterat ett par borstnejlikor nu på morgonen och dessutom sett att min cerise, fyllda blåsippa nästan öppnat sina blommor. Julrosorna, den gula och röda har mängder med knoppar, lite värme till så slår de ut. Dessutom fröade de av sig något väldigt i fjol, så nu finns det mängder med små fröplantor runt omkring dem. När de blivit större skall de flesta flyttas någon annan stans, men några skall få stå kvar. Det roliga med fröplantor är ju att du aldrig vet hur de kommer att se ut när de blommar. Mina buskpioner börjar dessutom att veckla ut sina blad, fast de verkar ha börjat redan innan februari månad.
De vanliga pionerna börjar också titta upp, Några har jag fått av en kompis i Småland. Hon vet att jag nästan aldrig lyckas med att få pionfröer att gro, så då brukar jag få någon av hennes sådder i stället. Förra året blommade en av dem, den var alldeles snövit, fast dess moder var blodröd. Dessutom hoppas jag att den frösådda svavelpionen skall blomma i år. Helst vill man ju att den skall bli gul, därav namnet, men även i det vilda händer det att den får andra färger. Vanligtvis blir de rosa, men vad gör det? Bara den blommar så blir jag glad.

Hade det inte varit för regnet, haglet, snön och blåsten skulle det varit en riktigt trevlig dag ute idag. Jag har försökt att plantera lite perenner och en buske idag. Någon kanske tycker att det är lite tidigt att sätta igång med det nu, men inte då. Dessa har stått ute hela vintern, antingen i krukor eller i kallbänkar, så det handlar egentligen mest om flytt av dem. De som övervintrat i plastkrukor mår troligen dessutom bättre om de äntligen får mer rum att röra rötterna på. Plus det faktum att de kan bli väl blött i plastkrukorna när snö och is tinar, för att inte tala om regnet som dessutom kommit den senaste tiden. Risken finns att rötterna ruttnar om de står kvar i krukan då, även om det är hål i botten på dem. Här i byn är det dessutom sandjord, så det skall mycket till för att få dem att ruttna här :-)

Inte blev det något sova inte! Just när jag lagt mig tyckte hundarna det var dags att röra på sig. Så nu är några buskpioner planterade, likaså några solbrudar, Helenium, ratibidor och irisar. Dessutom har jag planterat tre frösådda rhododendron också. En dag kommer de att blomma med vackra lavendelblå blommor, något att se fram emot!

Ute är det kallt och blåsigt, inte en sol i sikte. Magen känns grumlig, kroppen värker och jag är bara trött. Jag håller på att plocka bort kaktus och rostaggar som värker ut ur fingrarna efter omplantering och bortklippning igår. Hundarna ligger och sover i min säng, jag tror jag skall göra likadant idag.

Jag har gått och tyckt lite synd om mig själv de senaste dagarna nu, för jag har ju inga pengar att köpa växter för. Men så började hjärnan att arbeta litegranna. Jag har ju en hel massa växter som jag böt till mig förra växtbytarträffen! Så nu har jag fått hem dem från Tråvad och där fanns massor av smått och gott. En buskpion jag fick av den som jag ser som min första trädgårdskompis. Vi träffades på min första växtbytardag jag någonsin varit på. Många har svårt att tro det när de träffar mig, men jag är egentligen otroligt blyg. Men jag lärde mig att hellre pladdra på som en idiot redan från början, än att inte öppna truten alls. För man kan alltid få folk att förstå att man inte är galen efteråt. För det är ännu svårare att börja pratat ju längre tiden går. På min första växtbytardag slog blygheten till ordentligt. Redan när jag gick ur bilen förstod jag vart det barkade hän, så jag hejade på henne och följde sedan efter henne som en igel hela dagen. Jag tror inte jag pratade med någon annan på hela den dagen. Som tur är minns inte hon att det var så :-) Några Meinanthemum camtschaticum var där också. Har faktiskt inte en aning om vad det är, kan inte hitta dem ens ute på nätet. En stor Ratibida pinnata, stor slokhatt och några Helenium hoopsei. En Finlands vita ros, mina sådda rhododendron (kommer inte på artnamnet nu) och en hel del annat smått och gott. Så om solen skiner i morgon kommer jag att få en härlig planteringsdag!

Det är väldigt vad rabatter kan växa igen på två år. På vissa ställen kan man knappt se att de funnits där. Idag har jag roat mig med att försöka känna igen vad för buskar och småträd jag har i trädgården. Jag kom nog på de flesta, men en går jag helt bet på. Det kan ju vara så att det inte är jag som planterat det där, utan naturen själv. Men jag kan för mitt liv inte komma på vad det kan vara. Jag vet att jag någon gång planterade något där, men att det dog. Jag trodde det i alla fall. Vem vet, det kanske överlevde? Dessutom hittade jag fyra små självsådda granar. Min tomt är ju väldigt öppen, så jag tror nog att jag behåller dem och sätter dem som kommande vindskydd. En buskpion har jag också planterat om. Buskpioner, till skillnad mot de vanliga örtartade, är bäst att plantera om nu på våren. Det är nämligen nu som de utvecklar sina rötter, medans de örtartade gör det på hösten. Fast skall jag vara ärlig har jag aldrig märkt att det gått dåligt för något av dem om man gör tvärt om. Den jag bytte plats på idag är gul och doftar riktigt gott. Min Ginkgo, som jag planterade för fyra år sedan , har för en gångs skull inte frusit ned, så i år kanske den blir högre än tjugo centimeter. Den vill egentligen inte leva på ett så pass kallt ställe som min trädgård är, men kämpar på tappert ändå. Dessutom har jag faktiskt klippt gräsmattan, en del av den i alla fall, för första gången i år. Jag har en ”knuffa lätt” som jag kallar de motorlösa. Så länge det är torrt och kort gräs fungerar den utmärkt. Men lite blött eller långt gräs, så skiter det sig. Så nu när solen sken passade jag på att klippa bort en del av det torra fjolårsgräset, för det blev inte gjort i fjol. Hoppas att det fina vädret håller sig än ett par dagar, man kan inte få för mycket sol efter vintern.

Nu har våren kommit till byn. De säkra tecknen är gäss, tranor och husbilar. Men även i trädgården har det kommit igång nu. Snödroppar har funnits här ett bra tag, men nu har även krokusarna börjat blomma. Vi brukar ligga ett par veckor efter resten av det närliggande området, så jag kan tänka mig att det gått ännu längre närmare Hornborgarsjön. Eftersom det varit plusgrader ute dygnet om den senaste tiden, chansar jag med att ställa ut alla fuchsior jag har. Platsen i källaren är klart begränsad, så det underlättar att få ut dem. Om det varnas för nattfrost får jag helt enkelt ställa in dem över natten. Eller får jag försöka komma ihåg att få hem bubbelplast från Tråvad. Det räcker att lägga ett par lager över dem, så klarar de en kall natt även ute. Nu har jag även börjat plantera lite buskar och träd ute. Eftersom det faktiskt varit kallare i källaren under dagarna än det varit ute, kan jag inte se några problem med att plantera något av dem ute. De har inte slagit ut några blad än, så risken att de frysskadas är ganska liten. Så idag planterade jag bland annat en dvärgkatalpa. Jag har redan en ute i trädgården, men den jag satte idag kommer att stå mer skyddad och antagligen växa bättre. Katalpor brukar vanligen inte klara högre zoner än två, kanske tre i skyddat läge. Men denna lilla sorten verkar klart härdigare. Det enda den är känsligt för är den första höstfrosten. Då kan den skadas, men kall vinter verkar inte störa den nämnvärt. Dessutom planterade jag en kärnsådd av ett fylldblommigt vildäppleträd. Chansen att även ett frösått exemplar skall få de fyllda blommorna är visst ganska stor, men det vet jag inget om förrän det blommar om si sådär åtta nio år :-)

Det är hyfsat varmt ute och det faller ett stilla regn mest hela tiden nu i eftermiddag. Jag har flyttat en del sådder, som legat i fuktigt papper i kylen, till krukor med jord som nu står ute. Bland annat är det fröer från mina egna trilliumplantor och fröer från en magnolia som står i Tråvad. Dessutom har jag planterat en liten rosbuske. Det är en sådd från ett nypon som kommer från en av våra mer kända parker i landet. Jag har skrivit om den förut och det är inte jag som norpat nyponet. Busken har stått ute i kruka i två vintrar nu, så därför är den klart mindre än den skall. Men det tar den igen fort.
Nu är våren på gång. Sångsvanar och en del tranor har nu kommit till byn. Förra året var det över tolv tusen tranor här tror jag, dessutom tror jag att det är minst lika många turister här då.

Det verkar som om jag hade rätt häromdagen, det går mot vår! Nu har dygnstemperaturen hållit sig över nollan i flera dagar. Visst händer det att det kommer snö ibland, men den smälter snabbt bort. Själv roar jag mig med att så fröer och ta sticklingar. Av de femtio fuchsiasticklingarna jag tog för ett tag sedan, finns nu inte så många kvar. En glad hundsvans kan ställa till med mycket oreda kan jag säga. Men det gör inget, det var för många sticklingar ändå. Jag sådde lite silversalviafröer som nog legat här i minst sju år och nu börjar de gro. Dessutom har jag sått potatis. Så potatis, nu skrev han väl fel tänker nog någon nu. Nejdå, jag har sått potatis. På vissa sorters potatis bildas det frukter som ser ut som små gröna tomater. I dem finns det små potatisfröer som går alldeles utmärkt att så. Eftersom det är fröer så innehåller fröerna ett virrvarr av anlag från tidigare sorter från förr i tiden. Därför vet man aldrig vad det blir för något. Det kan bli underliga blå, röda eller gula potatis, jag har även hört om en som fick fram en stor svart. De kan vara hur goda som helst, men också smaka skit. Men för det mesta blir det en potatis som är som de allra flesta man köper. Huvudsaken är att de alla blir ätliga, det finns alltså ingen risk att man blir sjuk eller dör om man äter dem. En sak måste man tänka på. Om någon av plantorna blir en toppenpotatis får man inte ge bort eller sälja potatisen som utsäde! Det kan vara så att de är extra känsliga för till exempel potatiskräfta och det vill man inte utsätta någon för. Får man in det i sitt potatisland, kan man inte odla potatisar där på många, många år. Men nu till hösten, om ni får några frukter, varför inte spara några fröer och testa själva nästa år?