Glashuset

Jag öppnade min handelsträdgård 2005-04-01 efter att i närmare 20 år arbetat på Volvo. Ingen utbildning när det gäller växter, men har under åren skaffat mig kunskaper genom egna framgångar och misslyckanden.

tisdag, juli 11, 2006

I söndags morse sken solen intensivt i exakt två timmar. Det var nämligen så länge som det tog för mig att bryta mig in i min egen bil. Nycklarna satt kvar i tändningslåset nämligen. Naturligtvis har jag bara en uppsättning nycklar, det skulle ju inte vara någon sport annars. Bilen stod parkerad alldeles intill grannens kohage, där det just nu går några kvigor. Jag har ju ingen tidigare erfarenhet av att bryta mig in i bilar, men har ju sett hur lätt det är på tv, så längre än en kvart skulle det ju inte ta. Jag lyckades få ned bilrutan så pass att det gick att få ned en ståltråd genom glipan. Då blev kvigorna intresserade av vad jag höll på med, så det kom vandrande till mig och stod bara någon meter bakom mig. Vanligtvis är jag otroligt förtjust i kor, men när de kom, kom också bromsarna och blinningarna. Det verkade som om flugh…ikena förstod precis när jag fick ståltrådsöglan över låsknoppen, för då stack de till! Av de jag hann slå ihjäl upptäckte jag att det fanns en sort (vars bett var djävulusiskt) som var vackert gulgröna. Jag trodde nog att alla de där rackarna var grå- eller brunfärgade. Efter mycken möda och besvär lyckades jag faktiskt få upp dörren och precis då gick kvigorna och solen gick i moln. Nu kollar jag ett antal gånger att jag faktiskt har nycklarna på mig innan jag låser bildörren.
Det sägs ju att ärlighet vara längst, men jag har funderat på det de senaste dagarna. Flera kunder har kommit in i butiken och velat köpa någon av de större Fuchsiorna. Innan jag slagit in priset i kassan har jag sagt att: ”Bara ni inte ställer den i full sol går det bra”. Nähä svarar de och ställer tillbaka den och går utan att köpa något annat. Mycket irriterande!!! Eller den som kom in och tyckte att en blomma var ”alldeles bedårande” och frågade vad det var för något. En liten vildpelargon har jag svarat då. ”Nä då vill jag inte ha den, jag är så trött på pelargoner! Innan hon visste det var den ju alldeles bedårande, hur kunde den bli så hemsk när det var en pelargon? Nä, hädanefter skall jag nog hålla truten tror jag :-)

2 Comments:

At 10:51 fm, Anonymous Anonym said...

Inlåsta bilnycklar eller annat hj--äv---skap är av ondo,anser emmas matte som har stått och vaktat bil ,när nycklen fastnade i dörren och emmas husse ordnade en bil och åkte 4 mil efter reservnycklar, annars så verkar du ta livets små förtretligheter med gott humör. hälsar emmas matte med akvarie som sprack av något annat än fisk, det var inte eiktigt så många. hej

 
At 1:17 fm, Anonymous Anonym said...

Jadu Christer, biltjuv verkar inte vara ditt gebit, hihi. Skrattade gott åt din berättelse, oki tyckte lite synd om dig åxå. Du kan väl lägga en reservnyckel på firman. Vad gäller dina kunder så blir jag konfunderad, ärlighet borde uppskattas. Men som vanligt gäller säkert: Tala är silver, Tiga är guld........... inget för oss två, fniss. Kram Lotta

 

Skicka en kommentar

<< Home