Så har nedkapningen av den gamla agaven börjat. Men den rackaren tänker inte ge sig utan strid kan jag säga! Den stänker växtsaft när man kapar i den och det ger en enorm klåda där det träffar. Det bildas små blåsor i huden, man blir kraftigt röd och sedan börjar det klia något vansinnigt. Men jag har smetat filmjölk över ställena där jag träffats och då har klådan mildrats rätt mycket. Till min förvåning har det kommit ytterligare en blomstjälk från den! Det trodde jag inte var möjligt, men så är det. Den skall få utvecklas som den vill och blomma innan jag tar bort det sista av agaven. Nu börjar kunderna komma tillbaka så smått efter semestrarna. Ja hemma har de varit, men de har inte handlat så mycket egentligen. Höstblommorna skall ju planteras så smått nu och krukväxterna som dött under sommaren skall bytas ut. Dessutom gör det ju inget att sommarvärmen kommit tillbaka, men utan de flesta irriterande flugorna.